neverlookback

Har försökt få ner mina tankar nu i snart 10 minuter. Jag har så svårt och skriva ner hur jag känner, jag vet typ inte själv hur jag känner. Jag känner mig vilsen i mig själv, som att någon annan har tagit över min kropp och att den här personen gör mig till någon annan. Men ändå så trivs jag i hur jag är just nu, jag har lixom inget och klaga över. Men ändå ligger jag i min rum och undrar vad jag håller på med. Jag är osäker på mig själv, vem är jag? Sen jag börja gymnasiet har mitt liv vänds upp och ner, inget är som förr. Jag har förlorat personer både vänner och kärlek men jag har även fått massa nya vänner som jag trivs med väldigt bra. Jag lever helt annorlunda, förut delade jag allt med en person och var lycklig. Nu lever jag för helgerna och spårar och på vardagarna skiter jag totalt i plugget och ligger och bara glor.

Bebbo kom hem nu, har ju ingen och ringa när jag bara vill prata! Miss you.... ♥

Jag har verkligen tänkt nu , är trött på och dra på fester bara för att. Det är aldrig kul längre, jag vill dra längre bort men tjejerna vill ju hålla sig här. Jag vill verkligen bort från hässelby, det händer samma grej hela tiden. Jag orkar verkligen inte med hässelby längre. Jag vill HELT SERIÖST FLYTTA. Det skulle inte göra mig någonting, för jag känner verkligen att allting går ut på samma sak. Vet inte vad jag ska skriva känner bara att jag verkligen är trött på det här, allting har blivit till en vana.


Kan jag få komma härifrån, hässelby är skit!

Idag är en riktigt ångest dag. Har tappat mobil fittan i en vattenkana så den fungerar inte längre, sen brände jag mig på locktången som någon inte stängt av från igår och hela mitt hus är kaos. Blir så jävla trött på skiten som alltid händer i hässelby. Nu har jag ett hål i min dörr, skåpluckan är av, öl har försvunnit från mina föräldrar och alla är allmänt otacksamma (dom flesta). Vill bara ifrån Hässelby, är alltid så mycket trubbel här. Det här var sista gången jag tar hem folk. Man tror att man kan lita på folk men tydligen inte. Ölen var ju bara lågt!

Måste skriva av mig, ligger i min säng och kan inte riktigt sova ikväll. Tankarna tar över mitt huvud. Jag undrar vad du gör och minnen flyger förbi. Jag tänker ofta på hur det hade varit om du inte hade åkt, undrar också hur det kommer bli när du kommer hem. Ett år är mycket och vi kommer ha förändrats en hel del. I nutid vill jag ju vara din. Men hur kommer jag känna om 7 månader? Allt känns så otroligt förvirrande. Trodde aldrig att detta skulle hända mig. Trodde inte ens att det fanns en kille som du. Men du fanns, men du försvann efter 10 månader. Jag klarar mig bra här hemma. Mår inte alls lika dåligt som i början. Kan prata om dig utan att det gör ont. Men man tänker ju fortfarande på dig varje dag. Jag var ju så otroligt lycklig med dig, vi hade det så bra. Bråkade aldrig och hade inga löjliga regler för varandra. Vi litade på varandra till 100%. Visst tjaffsa vi om små grejer men vi hade aldrig något stort bråk.

Jag ger upp...
Nu blir det och krypa ner i min stora säng.
Om du ändå vore här..

Kollade lite gamla inlägg i min gamla blogg och hittade det här inlägget här nedan!
Gud vad jag skulle göra allt för att få ha honom i 18dagar till.
Vill bara krama om honom..... :'(

 

 

 

Har en depp kväll idag. Kan inte sluta tänka på allt med Jakob och tårarna bara rinner.
Kände att jag behövde skriva av mig. Kan inte fatta att jag bara har 18 dagar kvar med honom innan han åker. Han har stöttat mig, älskat mig och fått mig att skratta när jag har varit ledsen. Han har funnits hos mig i 9 månader. Jag har aldrig tröttnat på honom, jag älskar honom lika mycket om inte mer sen jag träffade honom. Han är den där perfekta pojkvännen man stolt visar upp. Och nu ska jag få vara utan honom i ett 1 år. Jag vet inte hur jag kommer må, jag kommer gråta tills tårarna tar slut...

När du åker, kommer en bit av mig följa med och jag kommer inte bli hel förns jag kommer få ligga i din famn igen. Jag älskar dig Jakob Lundberg ♥

♥